Notater:

{geni:occupation} Ph D, Konsthistoriker

{geni:about_me} Harald började sina akademiska studier i Uppsala 1889 och var där medlem i det litterära studentkotteriet Les quatre diables, dit också Sigurd Agrell, Sven Lidman och John Landquist hörde.

Harald doktorerade 1909 i Lund (avhandling om Quinten Matsys), blev docent 1915, senare även i Uppsala ,1918.
Han gjorde studier vid universitet i utlandet och deltog i vetenskapliga exkursioner i Grekland och till Kreta 1904 och 1909-10.

Från 1907 var Harald Brising amanuens på Nationalmuseum och skrev en 1911 utgiven bok om museets antika samlingar (Nationalmuseets antika verk).
Han gav även mellan åren 1908-1909 ut konsttidskriften Arktos.

Forskningen och författarskapet resulterade vidare i:

1910 Klassiska bilder: Inledning till den grekiska konsten.
(Illustrerad bok om kretensisk och grekisk konst t o m. Polykleitos)

1911 Antik konst i Nationalmuseum: urval och beskrifning.
(Illustrerat arbete tryckt i 330 exemplar)

1912 Hellenisk idrott, olympiska spelen i det gamla Grekland.
(Populär framställning m a a olympiaden i Stockholm, 80 illustr.)

1912 Den Brokiga Pelargången; konstuppsatser och kritiker.
(Illustrerade studier af medeltida och modern konst)

1914 Sergels konst.
(Illustrerad stilkritisk undersökning)

Harald insjuknade och dog i december 1918 i influensan "Spanska sjukan". Han efterlämnade ett flertal pågående arbeten inom klassisk och nyantik konst, vilket resulterade i en postumt utgiven bok: Antik och nyantik (1921).

Haralds noggrannhet i arbetet parades med skojfrisk humor och författande av ett annat slag. Om detta vittnar Frida Billberg som i trycksaken SVERIGE-ITALIEN (andra häftet, om Skandinaviska föreningen i Rom) berättat om den svenska enklavens "karnevaler". Jag (sonsonen Dag) har kortat av berättelsen som innehåller en av Harald skriven "Grisadrapa".
...

Alla rekord slogos dock av den Fornnordiska festen.
Föreningensstora sal var då omgjord. til1 en fornnordisk hall, en kungsgård. Väggarna spändes med papper och på detta målades bjälkar med drakslingor och runor, bilder av Odin, Tor och Frej mm. Mitt på golvet ett blotaltare med en nödtorftigt hopsatt "helstekt gris", kring vilken vi uppförde vilda krigsdanser, innan vi styckade den med våra svärd och dolkar.

Harald Hårfager - Sven Lidman -höll hov med sin drottning - Sigrid Undset.
De tre nornorna - journalisten fru Hilda Sachs, hennes dotter och en norsk fru Fjelstad - spunno sin tråd.
Valkyrian Brynhildla var i Carin Thiel Östbergs gestalt vacker och ståtlig att skåda.
Ragnar Lodbrok - en norsk arkitekt - hade det varmt i sin "ludenbyxa".
Jag (Frida) var Sigrid Storråda, skulptören Adolf Jonsson var en utmärkt Ansgarius,iklädd munkkåpa
och brinnande i anden att omvända oss hedningar.

Vid de fornnordiska hoven hörde det till att en bard skulle kväda konungens och
kämparnas lov. Diktaren vid detta hov var Didrik av Bern, framställd av Harald Brising, som ansåg att grisen var mest värd att lovprisas. Jag slutar denna karnevalsberättelse med att citera hans "Grisadrapa":

Kämpar och tjusiga, känsliga, kiliga borgmör, som bänkade smycka vårt bord.

Märken I mättnadens mulliga maklighet, maten i magen av vilken man mår.

Trevna och tåliga tarmarna tacka oss, vrida sig vänliga varma av vin.

Och som den yppersta olja på vågorna, flyter det finaste, fetaste flott.

O gris, vad himmelsk fröjd du kan för mänskan skapa,
Så må vi kväda dig ett högstämt grisadrapa.

Det finns ej bättre svin på hela denna jord,
En lyckogris det var som kom på detta bord.

Du offrade ditt liv för våra magars skull,
Ditt snille var väl klent, men hjärtat var av gull.

Du var i köttet stark, vi andra äro svaga,
Så må du vila ljuvt och slumra i vår maga.

Ty vad man säga vill, all mänsklig verksamhet
Beror i högsta grad på människans diet.

Men mest av allt, o gris, betyder du för kvinnan.
Om där ej skönhet finns, var skulle då vi finnan?

Du göder hennes kropp och gör den mjuk och rund.
Ger henne lagom hull och håller henne sund.

Hon får på kinden färg, hon får i ögat glans,
Hon vrider sig i dans som knorren på din svans.

Det är din största bragd, det är det översinnliga
Att du kan trolla fram för oss det evigt kvinnliga.

Herrar och hirdmän, huldaste jungfrur, Harald den Hårfagre håller nu ting.

Sigrid den stunsiga sörjde för svinsteken, Brynhild den brava brynte den brun.

Ejnar den ärrige eldade altaret, Blaatand den blodige blötte till blot.

Ragnar den raggige rustade redskapen, Didrik den dristige diktade drapa.

Hallen de hängde med härliga vapen, Och vikingars vålnader väckte de upp.

Aldrig i åratal åsåg man liknande, Låt oss då lustiga leva i kväll.

Skramla med sköldarna för våra förfäder, För våra framtida festande folk.

Hell våra hövdingar, hell för vår runohall,
Hell för vår lyckogris, hell för vårt märkliga Midvinterting.

Harald giftet seg med L. Brising 10 Jun 1911. [Gruppeskjema] [Familiediagram]

Notater:

Sogneprest i Grønlands menighet i Oslo (theol cand), sogneprest
See Wikipedia entry; does not match with the death date we have here.

Johan Andreas Welhaven (1748-1811), was 17 years old to Bergen as a disciple ("Junge") on the Hanseatic Bryggen. After six years he had been "Gesell". In time he became a teacher at the German poor school established in 1777 in connection with the German church in Bergen. Later he became organist and bells of that church. He married Elizabeth Margaret Woltmann (d. 1814), she also from North-East Germany. Johan Andreas Welhaven seems to have been a hard working man as well as to acquire the Norwegian language cost of higher education for his three sons, among them Johan Ernst Welhaven. -Wikipedia

Hans sønn, Johan Andreas Welhaven (1748-1811), kom 17 år gammel til Bergen som læresvein («junge») på Hansabryggen. Etter seks år var han blitt «gesell». Med tiden ble han lærer ved den tyske fattigskolen opprettet i 1777 i tilknytning til Tyskerkirken i Bergen. Senere ble han også organist og klokker i nevnte kirke. Han giftet seg med Elisabeth Margrethe Woltmann (d. 1814), også hun fra Nordøst-Tyskland. Johan Andreas Welhaven ser ut til å ha vært en hardt arbeidende mann som foruten å tilegne seg det norske språket kostet høyere utdannelse for sine tre sønner, der i blant Johan Ernst Welhaven. -Wikipedia

Johan giftet seg med Gerda Kathinka Elisabeth Hansen 28 Jan 1880. Gerda ble født 19 Nov 1857; døde 28 Jun 1948, Oslo. [Gruppeskjema] [Familiediagram]

Notater:

{geni:occupation} Prest i Bergen, sokneprest ved S:t Jörgens menighet., Chaplain at Leper's Hospital

{geni:about_me} Johan Ernst Welhaven
From Wikipedia, the free encyclopedia

Johan Ernst Welhaven (born 1775 in Bergen, died 1828 in Bergen) was a beloved priest at St. George's Hospital Church in Bergen. He made a great contribution to the hospital lepers. He was also the father of Johan Sebastian Welhaven.

His grandfather, Christopher Welhaven or Welhavens (1725-1783), was ornamental trimmings from Ribnitz the Hanseatic city of Rostock in today's north-eastern Germany. His son, Johan Andreas Welhaven (1748-1811), was 17 years old to Bergen as a disciple ("Junge") on the Hanseatic Bryggen. After six years he had been "Gesell". In time he became a teacher at the German poor school established in 1777 in connection with the German church in Bergen. Later he became organist and bells of that church. He married Elizabeth Margaret Woltmann (d. 1814), she also from North-East Germany. Johan Andreas Welhaven seems to have been a hard working man as well as to acquire the Norwegian language cost of higher education for his three sons, among them Johan Ernst Welhaven.
Life cycle [edit]

Johan Ernst Welhaven was ordained a priest in 1801, and worked all his working life at St. George's Church, at first as chaplain (1801-1807), later as pastor (1808-1827). In 1806 he married Else Margrethe Cammermeyer (1785-1853).Welhavens-law, Johan Sebastian Cammermeyer (1730-1819) was a Danish chaplain in the Cross Church in Bergen. -In-law, Mary born Heiberg (1742-1812), was also danskættet and also aunt (aunt) to the Danish writer Peter Andreas Heiberg (father of Johan Ludvig Heiberg).

In 1827/28 was Johan Ernst Welhaven pastor position in Bergen Cathedral, but died just before he was to take.
After Family [edit]

Many important persons in the Norwegian culture and society are the descendants of Johan Ernst Welhaven and Else Margrethe Cammermeyer. Between their eleven children include the three authors Johan Sebastian Cammermeyer Welhaven (b. 1807), Elizabeth Cathrine Welhaven (b. 1815) and Johan Ernst Welhaven dy (B. 1818). Through her daughter, Mary Welhaven married to Michael Sars, they were morforeldre the historian Ernst Sars and zologen Ossian Sars.
External links [edit]

http://www.lepra.no/default.asp?kat=388&id=1802

Categories: 1775 births | 1828 deaths | Norwegian Lutheran clergy | Theologians from the city

Johan Ernst Welhaven
Fra Wikipedia, den frie encyklopedi

Johan Ernst Welhaven (født 1775 i Bergen, død 1828 i Bergen) var en avholdt prest ved St. Jørgens hospitals kirke i Bergen. Han gjorde en stor innsats for hospitalets spedalske. Han var dessuten far til Johan Sebastian Welhaven.
Innhold
[skjul]

1 Avstamning
2 Livsløp
3 Etterslekt
4 Eksterne lenker

Avstamning [rediger]

Farfaren, Christopher Welhaven eller Welhaver (1725-83), var possementmaker fra Ribnitz ved hansabyen Rostock i dagens nordøstlige Tyskland. Hans sønn, Johan Andreas Welhaven (1748-1811), kom 17 år gammel til Bergen som læresvein(«junge») på Hansabryggen. Etter seks år var han blitt «gesell». Med tiden ble han lærer ved den tyske fattigskolen opprettet i 1777 i tilknytning til Tyskerkirken i Bergen. Senere ble han også organist og klokker i nevnte kirke.Han giftet seg med Elisabeth Margrethe Woltmann (d. 1814), også hun fra Nordøst-Tyskland. Johan Andreas Welhaven ser ut til å ha vært en hardt arbeidende mann som foruten å tilegne seg det norske språket kostet høyere utdannelse for sine tre sønner, der i blant Johan Ernst Welhaven.
Livsløp [rediger]

Johan Ernst Welhaven ble ordinert til prest i 1801, og arbeidet hele sitt yrkesaktive liv ved St. Jørgens kirke, i første omgang som kapellan (1801-07), senere som sogneprest (1808-27). I 1806 giftet han seg med Else Margrethe Cammermeyer (1785-1853). Welhavens svigerfar, Johan Sebastian Cammermeyer (1730-1819), var en dansk kapellan i Korskirken i Bergen. Svigermoren, Maren født Heiberg (1742-1812), var også danskættet og dessuten tante (faster) til den danske dikteren Peter Andreas Heiberg (far til Johan Ludvig Heiberg).

I 1827/28 fikk Johan Ernst Welhaven prestestilling i Bergen domkirke, men døde like før han skulle tiltre.
Etterslekt [rediger]

Mange sentrale personer i norsk kultur og samfunnsliv er etterkommere av Johan Ernst Welhaven og Else Margrethe Cammermeyer. Mellom deres elleve barn kan nevnes de tre forfatterene Johan Sebastian Cammermeyer Welhaven (f. 1807), Elisabeth Cathrine Welhaven (f. 1815) og Johan Ernst Welhaven d.y. (f. 1818). Gjennom datteren, Maren Welhaven gift med Michael Sars, ble de morforeldre til historikeren Ernst Sars og zologen Ossian Sars.
Eksterne lenker [rediger]

http://www.lepra.no/default.asp?kat=388&id=1802

Kategorier: Fødsler i 1775 | Dødsfall i 1828 | Norske lutherske prester | Teologer fra Bergen kommune

Johan giftet seg med Else Margrethe Cammermeyer cirka 1806. Else (datter av Johan Sebastian Sebastian Cammermeyer og Maren Heiberg) ble født 4 Sep 1785 , Bergen, Norway; døde 10 Sep 1853, Oslo. [Gruppeskjema] [Familiediagram]