| Notater |
- {geni:occupation} Hertig av Sachsen-Lauenburg, Hertug af Saxe-Lauenburg, Hertig, Hertig + suput
{geni:about_me} http://de.wikipedia.org/wiki/Magnus_II._%28Sachsen-Lauenburg%29
Magnus II. (Sachsen-Lauenburg)
aus Wikipedia, der freien Enzyklopädie
Wechseln zu: Navigation, Suche
Magnus II. von Sachsen-Lauenburg (* 1543; X 14. Mai 1603 in Ratzeburg) war von 1581 bis 1588 Herzog von Sachsen-Lauenburg.
Leben [Bearbeiten]
Magnus war der älteste überlebende Sohn des Herzogs Franz I. von Sachsen-Lauenburg (1510X1581) aus dessen Ehe mit Sibylle (1515X1592), Tochter des Herzogs Heinrich von Sachsen. Als 11-Jähriger hatte sein Vater vergeblich versuchtMagnus gewaltsam das Bistum Ratzeburg zu verschaffen.
Magnus ging an den schwedischen Hof des Königs Erich XIV. Er verlobte sich mit der Schwester des Königs und wurde 1566 Oberbefehlshaber der schwedischen Truppen im Krieg gegen Dänemark, wurde aber bald vom König selbst wieder abgelöst. Er war im Prozess gegen Nils Sture beteiligt und schloss sich 1568 der Erhebung der Brüder König Erichs gegen diesen an. Nach der Krönung König Johanns III. ging Magnus nach Deutschland zurück.
1571 hatte Magnus' Vater die Regentschaft zu Gunsten seines jüngeren Sohnes Franz niedergelegt, worauf Magnus Protest einlegte. Er hob in den Niederlanden Truppen aus und rückte gegen Lauenburg vor. Anfang Oktober 1574 eroberte er die Hauptstadt Ratzeburg und ließ sie plündern. Als sich Truppen des niedersächsischen Kreises näherten, um diesen Landfriedensbruch zu ahnden, entließ Magnus seine Truppen und flüchtete nach Schweden.
Auf seinen Gütern in Upland gab er sich dem Alkoholismus und der Gewalttätigkeit hin. König Johann III. belehnte ihn mit der Ordensburg Sonnenburg auf der Insel Oesel. Magnus ließ umgehend den dänischen Statthalter von Arensburg gefangen nehmen und die Stadt Pärnu besetzen. Wegen der zahlreichen Beschwerden und auch weil er seine Gemahlin, des Königs Schwester, brutal behandelte, verlor er die Gunst Schwedens. Er verließ Schweden erneut und Frau und Sohn blieben dort zurück.
Mit seinem Bruder weiter in ständigen Streitigkeiten, ließ dieser Magnus 1588 in Hamburg inhaftieren, nachdem Magnus vom Reichshofrat als regierungsunfähig erklärt wurde. Magnus lebte noch 15 Jahre in Gefangenschaft in einem Turmdes Ratzeburger Schlosses. Er wurde in der dortigen Schlosskapelle bestattet.
Nachkommen [Bearbeiten]
Magnus heiratete am 4. Juli 1568 in Stockholm Sophia (1547X1611), Tochter des schwedischen Königs Gustav I. Wasa, mit der er folgende Kinder hatte:
* Sohn (X 1573)
* Gustav (1570X1597), Gouverneur von Kalmar
Literatur [Bearbeiten]
* Otto von Heinemann: Magnus II. In: Allgemeine Deutsche Biographie (ADB). Bd. 20, Duncker & Humblot, Leipzig 1884, S. 72 f.
* Wolf-Dieter Mohrmann: Magnus II.. In: Neue Deutsche Biographie (NDB). Band 15, Duncker & Humblot, Berlin 1987, S. 668 f.
Vorgänger Amt Nachfolger
Franz I. Herzog von Sachsen-Lauenburg
1581 - 1588 Franz II.
Normdaten: PND: 137982798 (PICA) | WP-Personeninfo
Diese Seite wurde zuletzt am 8. November 2010 um 19:27 Uhr geändert.
------------------------------------------------------------------------------
Hertig Magnus II av Sachsen-Lauenburg, född 1543, död i fångenskap på Ratzeburgs slott
14/5 1603, pretendent och hertig av Sachsen-Lauenburg 1581-1588.
Magnus var kusin till Erik XIV och inkom i början av dennes regering till Sverige. Där trolovades Magnus med Erik XIV:s halvsyster prinsessan Sofia. Magnus insattes i kriget mot Danmark. Magnus ställdes sig in hos kungen genom att tjänstgöra som spejare på dennes bröder och deras släktingar. Vid rättegången på Svartsjö 1567 uppträde Magnus som en av angivarna mot anklagade herrarna. Belöningen kom i juli 1568 då Magnus och Sofias bröllop firades i sambandmed Erik XIV:s och Karin Månsdotters bröllop. I september samma år övergav Magnus Erik XIV och anslöt sig till de upproriska hertigarna.
1571 överlämnade Magnus:s far styrandet av hertigdömet Sachsen-Launburg till Magnus yngre bror hertig Franz II. Magnus återvänder då till Tyskland och försökte med våld att åter ta hertigdömet, detta misslyckades och Magnus flydde till Sverige. 1575 får Magnus i förläning av Johan III Sonnenburg slott och län på Ösel. Där råkar Magnus genast i strid mot den danske ståthållaren på Arensburg på Ösel , vilket höll på att förosaka ett nytt nordiskt krig. Konung Johan III sänder en truppstyrka till Ösel och fängslar Magnus och för honom till Sverige, han släpps ur fångenskapen mars 1578. Han återvänder till Tyskland där han drar omkring som en rövarhövding och gjorde sådan skada att kejsaren 1581 tillät Magnus broder hertig Franz II att fängsla honom och sätta honom i förvar på Ratzeburgs slott. Han dör i fängelset, efter 22 års internering.
--------------------
Suput, hustrumisshandlare och bondeplågare som kördes ut ur Sverige.
--------------------
Vid Sofia Gustavsson Vasas halvbror Erik XIV:s kröning deltog också den artonårige hertig Magnus av Sachsen-Lauenburg, son till hertig Franz, brorson till Gustav Vasas första gemål, Katarina av Sachsen-Lauenburg och alltså kusin till den nykrönte kung Erik. Han tjänstgjorde på svensk sida i Nordiska sjuårskriget, blev Eriks dryckesbroder och hans spion mot bröderna, därpå 1566 överbefälhavare vid dansk-norska gränsen.
1566 friade Magnus till den fyra år yngre Sofia och trolovning ägde rum. Två år därefter underskrevs äktenskapskontraktet, varvid den snikne brudgummen tillförsäkrade den vanliga magnifika hemgiften på 100.000 daler jämte rikasteutstyrsel.
Bröllopet firades den 4 juli 1568 i samband med kung Eriks egen vigsel med Karin Månsdotter och hennes kröning till Sveriges drottning. På Stortorget fördelades en helstekt oxe och fontärnerna sprutade vin och öl.
Magnus kunde emellertid inte försörja sin hustru, och därför fick han stanna kvar i kung Eriks tjänst, men övergick efter några veckor till dennes fiender, hertigarna Johan och Karl, och fick till bostäder slotten Vänngarn och Ekolsund.
På Västerås slott, dit Magnus var förlagd som krigsöverste, föddes 1570 hertigparets enda barn, sonen Gustav.
Då hans far, hertig Franz, 1571 avgick i Lauenburg till förmån för sin yngre son Franz, protesterade Magnus, samlade krigsfolk i Nederländerna och anföll och skövlade 1574 den Lauenburgska staden Ratzeburg. För sin makas hemgift värvade han trupper och han lät sälja alla hennes smycken och klenoder.
När Johan III gav honom Sonnenburg på Ösel i förläning, råkade han i delo med danskarna där och blev regelrätt landsvägsrövare. Magnus hade utvecklats till en rå, brutal knekttyp som visade Sofia "okärlighet, spott och skamligt förtal" samt slog henne så att hon blev "huvudsvag". Äktenskapet upplöstes med skilsmässa.
I Tyskland levde Magnus ett sådant vilt liv att hans bror Franz med kejsarens tillstånd måste spärra in honom på Ratzeburgs slott, där han satt i femton långa år tills han avled 1603.
|
1543 - 1603 (60 år)
