| Notater |
- {geni:occupation} Ph D, Konsthistoriker
{geni:about_me} Harald började sina akademiska studier i Uppsala 1889 och var där medlem i det litterära studentkotteriet Les quatre diables, dit också Sigurd Agrell, Sven Lidman och John Landquist hörde.
Harald doktorerade 1909 i Lund (avhandling om Quinten Matsys), blev docent 1915, senare även i Uppsala ,1918.
Han gjorde studier vid universitet i utlandet och deltog i vetenskapliga exkursioner i Grekland och till Kreta 1904 och 1909-10.
Från 1907 var Harald Brising amanuens på Nationalmuseum och skrev en 1911 utgiven bok om museets antika samlingar (Nationalmuseets antika verk).
Han gav även mellan åren 1908-1909 ut konsttidskriften Arktos.
Forskningen och författarskapet resulterade vidare i:
1910 Klassiska bilder: Inledning till den grekiska konsten.
(Illustrerad bok om kretensisk och grekisk konst t o m. Polykleitos)
1911 Antik konst i Nationalmuseum: urval och beskrifning.
(Illustrerat arbete tryckt i 330 exemplar)
1912 Hellenisk idrott, olympiska spelen i det gamla Grekland.
(Populär framställning m a a olympiaden i Stockholm, 80 illustr.)
1912 Den Brokiga Pelargången; konstuppsatser och kritiker.
(Illustrerade studier af medeltida och modern konst)
1914 Sergels konst.
(Illustrerad stilkritisk undersökning)
Harald insjuknade och dog i december 1918 i influensan "Spanska sjukan". Han efterlämnade ett flertal pågående arbeten inom klassisk och nyantik konst, vilket resulterade i en postumt utgiven bok: Antik och nyantik (1921).
Haralds noggrannhet i arbetet parades med skojfrisk humor och författande av ett annat slag. Om detta vittnar Frida Billberg som i trycksaken SVERIGE-ITALIEN (andra häftet, om Skandinaviska föreningen i Rom) berättat om den svenska enklavens "karnevaler". Jag (sonsonen Dag) har kortat av berättelsen som innehåller en av Harald skriven "Grisadrapa".
...
Alla rekord slogos dock av den Fornnordiska festen.
Föreningensstora sal var då omgjord. til1 en fornnordisk hall, en kungsgård. Väggarna spändes med papper och på detta målades bjälkar med drakslingor och runor, bilder av Odin, Tor och Frej mm. Mitt på golvet ett blotaltare med en nödtorftigt hopsatt "helstekt gris", kring vilken vi uppförde vilda krigsdanser, innan vi styckade den med våra svärd och dolkar.
Harald Hårfager - Sven Lidman -höll hov med sin drottning - Sigrid Undset.
De tre nornorna - journalisten fru Hilda Sachs, hennes dotter och en norsk fru Fjelstad - spunno sin tråd.
Valkyrian Brynhildla var i Carin Thiel Östbergs gestalt vacker och ståtlig att skåda.
Ragnar Lodbrok - en norsk arkitekt - hade det varmt i sin "ludenbyxa".
Jag (Frida) var Sigrid Storråda, skulptören Adolf Jonsson var en utmärkt Ansgarius,iklädd munkkåpa
och brinnande i anden att omvända oss hedningar.
Vid de fornnordiska hoven hörde det till att en bard skulle kväda konungens och
kämparnas lov. Diktaren vid detta hov var Didrik av Bern, framställd av Harald Brising, som ansåg att grisen var mest värd att lovprisas. Jag slutar denna karnevalsberättelse med att citera hans "Grisadrapa":
Kämpar och tjusiga, känsliga, kiliga borgmör, som bänkade smycka vårt bord.
Märken I mättnadens mulliga maklighet, maten i magen av vilken man mår.
Trevna och tåliga tarmarna tacka oss, vrida sig vänliga varma av vin.
Och som den yppersta olja på vågorna, flyter det finaste, fetaste flott.
O gris, vad himmelsk fröjd du kan för mänskan skapa,
Så må vi kväda dig ett högstämt grisadrapa.
Det finns ej bättre svin på hela denna jord,
En lyckogris det var som kom på detta bord.
Du offrade ditt liv för våra magars skull,
Ditt snille var väl klent, men hjärtat var av gull.
Du var i köttet stark, vi andra äro svaga,
Så må du vila ljuvt och slumra i vår maga.
Ty vad man säga vill, all mänsklig verksamhet
Beror i högsta grad på människans diet.
Men mest av allt, o gris, betyder du för kvinnan.
Om där ej skönhet finns, var skulle då vi finnan?
Du göder hennes kropp och gör den mjuk och rund.
Ger henne lagom hull och håller henne sund.
Hon får på kinden färg, hon får i ögat glans,
Hon vrider sig i dans som knorren på din svans.
Det är din största bragd, det är det översinnliga
Att du kan trolla fram för oss det evigt kvinnliga.
Herrar och hirdmän, huldaste jungfrur, Harald den Hårfagre håller nu ting.
Sigrid den stunsiga sörjde för svinsteken, Brynhild den brava brynte den brun.
Ejnar den ärrige eldade altaret, Blaatand den blodige blötte till blot.
Ragnar den raggige rustade redskapen, Didrik den dristige diktade drapa.
Hallen de hängde med härliga vapen, Och vikingars vålnader väckte de upp.
Aldrig i åratal åsåg man liknande, Låt oss då lustiga leva i kväll.
Skramla med sköldarna för våra förfäder, För våra framtida festande folk.
Hell våra hövdingar, hell för vår runohall,
Hell för vår lyckogris, hell för vårt märkliga Midvinterting.
|
1881 - 1918 (37 år)
