Notater:

{geni:about_me}
Jeg var Colbjørns andre hustru og syv av hans barn hadde vi felles.

Landmark:
Hun og hennes barn førte en årelang og delvis bitter arvestrid med barna av 1.
ekteskap.

Catharina giftet seg med Colbjørn Torstensen Arneberg, Sogneprest cirka 1675, Arneberg, Åsnes, Hedmark, Norway. Colbjørn ble født 24 Aug 1629 , Arneberg, Hof, Solør, Norge; døde 31 Okt 1720, Sørum Prestegård, Norge; ble begravet 7 Nov 1720, Sørum, Skedsmo, Akershus, Norge. [Gruppeskjema] [Familiediagram]

Notater:

{geni:occupation} Gårdbruker, Sagbrukseier - Søndre Sørum Gård, Proprietær

Landmark:
Eier av gården Sørum. Fra ham stammer høyesterettsjustitiarius Paal Berg (1873
-1968).

Kjeld giftet seg med Maren Larsdatter Lemmich cirka 1703, Halden, Halden, Østfold, Norge. Maren ble født cirka Jul 1664 , Halden, Østfold, Norge; døde 17 Mai 1741, Søndre Sørum, Skedsmo, Akershus, Norge; ble begravet , Sørum Kirke, Norge. [Gruppeskjema] [Familiediagram]

Familie/Ektefelle/partner: Anna Hedevig Pragt. Anna ble født cirka 1700. [Gruppeskjema] [Familiediagram]

Familie/Ektefelle/partner: Mads Mortensen Wærn. Mads ble født cirka 1681 , Aarhus; døde cirka 1717, Fredrikshald. [Gruppeskjema] [Familiediagram]

Karen giftet seg med Carsten Tank cirka 1720, Halden, Halden, Ostfold, Norway. Carsten ble født cirka 1680 , Halden, Halden, Østfold, Norge; døde cirka 1727. [Gruppeskjema] [Familiediagram]

Familie/Ektefelle/partner: Dorthea Ernstdatter Foeg. Dorthea ble født cirka 1680 , Halden, Halden, Østfold, Norge; døde cirka 1724 til cirka 1725. [Gruppeskjema] [Familiediagram]

Familie/Ektefelle/partner: Karen Knudsdatter Stang. Karen ble født cirka 1690; døde cirka 1727. [Gruppeskjema] [Familiediagram]

Peder giftet seg med Hildeborg Sørensdatter Dund 9 Okt 1720. Hildeborg ble født 15 Des 1705 , Arendal, Arendal, Aust - Agder, Norge; døde cirka 1798, Halden, Halden, Østfold, Norge. [Gruppeskjema] [Familiediagram]

Familie/Ektefelle/partner: Thomas Anderssøn Blix. Thomas (sønn av Anders Thomassen Blix og Marie Elisabeth Pedersdatter Lorentz) ble født cirka 1689; døde 10 Jan 1757, Fredrikstad, Østfold, Norge. [Gruppeskjema] [Familiediagram]

Familie/Ektefelle/partner: Peder Mortensen Wærn. Peder ble født cirka 1688 , Aarhus, Danmark; døde cirka 1764, Frederikshald, Norge. [Gruppeskjema] [Familiediagram]

Notater:

{geni:about_me} Min mann og jeg er de som har gitt den praktfulle altertavlen til Løken kirke. Kunstneren het Torsten Ottersen Hoff (http://snl.no/.nbl_biografi/Torsten_Ottersen_Hoff/utdypning)
Dette gjorde vi i 1738. Altertavlen er meget vakker og representerer det ytterste av norsk treskjærerkunst.
Denne kirken var dengang en stavkirke som ble oppført ca 1600. Den stod på samme sted som det hadde vært kirker siden før 1311.

Jeg må nevne at kirken - heldigvis lenge efter vår tid - ble revet i 1883 og solgt til brændsel. En mulig forklaring kan være at annekskirkene i Hemnes og Setskog var nye og at Løken kirke som var hovedsognet da måtte fremstå sommer imponerende.

Den nye kirken ble ikke oppført på den gamle kirkehøyden, men noen hundre meter nord-øst for denne, i 1883. Den gamle skal ikke ha vært i dårlig forfatning da den ble revet. Løken kirke har fine dimensjoner til landsens kirke å være. Den har sen-gotisk katedrealpreg og er kjent som en av de fineste landskirkene i Norden, med vel 700 sitteplasser.
Opprinnelig blev den tegnet av arkitekt Nordan i Kristiana, men en del uoverensstemmelser om laftet tømmer/bindingsverk, førte til at Byggmester og Arkitekt Furuholmen i Askim utarbeidet tegninger med bindingsverkbeskrivelse. Kirken ble derefter oppført i bindingsverk.

Da vår altertavle blev flyttet inn i den nye kirken i 1883 blev den pusset opp. Dette ble bekostet av Grosserer Ludvig Kristiansen Larsbråten som også kom fra en større gård i området.

Catharina giftet seg med Ulrich Fredrich Jonstrup, Kaptein 21 Jun 1729, Sørum Kirke, Norge. Ulrich ble født cirka 1684 , Haugrim, Aurskog - Høland, Akershus, Norge; døde 1 Jul 1767, Søndre Haugrim, Auskog - Høland, Akershus, Norge; ble begravet 8 Jul 1767. [Gruppeskjema] [Familiediagram]

Notater:

Landmark:
Iflg. "Personalia fra Gml. Moss" Adler Vogt, skulle Karen være søster av den
berømte Anna Colbjørnsdatter. Dette stemmer ikke; hun er nok datter av dennes
halvbror.

Karen giftet seg med Frederich Herfordt cirka 1735. Frederich ble født 3 Jan 1701 , Aker, Oslo, Oslo, Norge; ble døpt 3 Jan 1701 , Oslo; døde 21 Nov 1752, Aremark, Aremark, Østfold, Norge. [Gruppeskjema] [Familiediagram]

Notater:

{geni:about_me} Begravd i Uppsala domkyrka. Drev stor rörelse med sin svåger och kompanjon Ancher.

Anna giftet seg med Erich Berntssøn Ancher cirka 1743, Halden, Halden, Ostfold, Norway. Erich (sønn av Bernt Erichsen Ancher, Sogneprest og Karen Christophersdatter Tanche) ble født 14 Sep 1709 , Søndre Land, Søndre Land, Oppland, Norge; døde 1 Jan 1785, Moss, Moss, Østfold, Norge. [Gruppeskjema] [Familiediagram]

Notater:

{geni:about_me} http://wangensteen.net/Bibliotek/storgarder/index.html#/228/

Niels giftet seg med Sophia Catherina Cathrine Leuch 5 Sep 1759, Christiania, Christiania, Christiania, Norge. Sophia (datter av Peder Mortensen Leuch, til Bogstad og Anna Cathrine Cathrine Hellesen) ble født cirka 1740 , Christiania, Christiania, Christiania, Norge; døde cirka 1778, Halden, Halden, Østfold, Norge. [Gruppeskjema] [Familiediagram]

Maren giftet seg med Ove Fredrik Brockenhuus cirka 1753. Ove ble født 6 Aug 1717 , Vang, Oppland, Norge; døde 1 Okt 1795, Grimsrød. [Gruppeskjema] [Familiediagram]

Notater:

{geni:occupation} Kaptein

Familie/Ektefelle/partner: Elisabeth Owenberg. [Gruppeskjema] [Familiediagram]

Familie/Ektefelle/partner: Peder Larsen Moss. Peder (sønn av Lars Moss og Margrethe Norup) ble født cirka 1703; døde cirka 1765. [Gruppeskjema] [Familiediagram]

Familie/Ektefelle/partner: Claus Hartvig Hartvig Bisgaard. Claus ble født cirka 1698 , Vester Egede, Sjælland.Danmark; ble døpt 3 Des 1698; døde cirka 1757, Larvik, Vestfold. [Gruppeskjema] [Familiediagram]

Notater:

{geni:occupation} Bruksägare och patron på Billingsfors. Grosshandlare.

{geni:about_me} Waern började sin bana som delägare i handelshuset Ancher & Waern i Halden, vilket i första hand var inriktat på export av trä och järn. Man exporterade även från Sverige, bland annat från Billingsfors. Man drevockså tobaksspinneri och såpkokeri. År 1749 övertog han tillsammans med sin kompanjon Erich Ancher Moss Jernverk och startade där kanontillverkning. Verksamheten blev dock inte lyckosam och slutade i mångåriga processer mellan M W och Ancher. År 1768 lämnade M W Norge och flyttade till Dalsland, där han köpte och bosatte sig på säteriet Högen samtidigt som han av L M Uggla förvärvade (för 60.800 daler silvermynt) 1/2 av Billingsfors bruk och gifte sig meddennes dotter Maja. Han var då 43 år gammal och hon 21 år. De fick i äktenskapet femton barn. - M W dog på Högen 1788 och är begravd vid Billingsfors kyrka. På det enkla järnkorset står XBruksägare på Billingsfors i 21 årX samtföljande devis: XHan säger till sin ätt: Var from och handla rättX.

Familie/Ektefelle/partner: Maria Uggla. Maria ble født cirka 1747 , Köla; døde cirka 1816, Stockholm. [Gruppeskjema] [Familiediagram]

Notater:

{geni:occupation} Köpman, Generalauditör

Notater:

{geni:occupation} kaptein

Familie/Ektefelle/partner: Ukjent. [Gruppeskjema] [Familiediagram]

Cathrine giftet seg med 25 Okt 1749, Eidskog, Hedmark, Norway. [Gruppeskjema] [Familiediagram]

Notater:

{geni:about_me} Jeg døde desverre bare seks uker gammel på bededag i 4 uke etter påske.

Familie/Ektefelle/partner: Ukjent. [Gruppeskjema] [Familiediagram]

Familie/Ektefelle/partner: Ukjent. [Gruppeskjema] [Familiediagram]

Maria giftet seg med cirka 1756, Høland, Aurskog - Høland, Akershus, Norge. [Gruppeskjema] [Familiediagram]

Notater:

{geni:about_me} Jeg var Rittmester i Kavalleriet

Familie/Ektefelle/partner: Ukjent. [Gruppeskjema] [Familiediagram]

Notater:

{geni:about_me}
Jeg døde desverre av kopper

Notater:

{geni:about_me} Jeg fikk min døde brors navn, men døde dessverre selv etter bare bare seks uker.

Notater:

Landmark:

Borgerskap i Moss 1778. Sagbrukseier, trelasthandler, Eide bl.a. Skarremyren
og Neset. Borgerrepr. i Moss 1794-1809. Stadskaptein branninspektør.

Peder giftet seg med 17 Nov 1776, Moss, Østfold. [Gruppeskjema] [Familiediagram]

Notater:

åØ

Familie/Ektefelle/partner: Ukjent. [Gruppeskjema] [Familiediagram]

Notater:

{geni:occupation} Generalmajor og Guvernør i Trankebar(India), Generalguvernor i Trankebar

{geni:about_me} Konsul i Hull 1773, generalkonsul i London 1777, guvernør i Trankebar med obersts tittel 1786, med generalmajors tittel 1788, bosatt senere i Norge 1808.

"Optaget tilligemed sin Broder i den danske Adelsstand 1778 14/1 med Navnet Anker".
"Anker levede og døde i ugift Stand".

Notater:

{geni:about_me} http://www.historieboka.no/Modules/historiebok_tidsepoke_emne_artikkel.aspx?ObjectType=Article&Article.ID=2009&Category.ID=1314

Glassverket på Verket i Hurum.

Går en fra fergeleiet ved Verketsøya i Hurum langs stranda østover et par hundre meter, vil en i sjøen se restene av gamle påler. Glassverkets brygge lå her og her ble glassproduktene lastet om bord i skutene. For det meste var det flasker i brunt glass. Det kan en lett konstatere på stedet, for på stranda og i sjøen ligger en mengde glasskår. Er en heldig, kan en finne flaskebunner og større biter av flasker som ble knust og ikke kom lengre enn hit.



Av Nils Johan Rønniksen

Glassverket ga Verket nytt stedsnavn. Før glassverkets tid het halvøyas sørlige del Strømsmoen. Verketsøya hadde også andre navn i gammel tid: først Lønøen og så Kroeøen. Det siste navnet skyldtes trolig at det en gang lå en kro der.

Det var Carsten Anker (1747 X 1824) som tok initiativet til å legge et glassverk nettopp her. Et annet alternativ for stedsplassering var også i Hurum, nemlig på Sætre. Men Verket ble valgt. Det ble bygslet tomt på gården Hovs grunn i 1779. Ankers tanke var at glassproduksjonen i Norge burde økes slik den kunne dekke de forente rikers (Norges og Danmarks) behov for bruksglass, vindusglass og flasker. Det var flaskeproduksjonen som ble lagt til Verket.

Brenselsspørsmålet var av avgjørende betydning. Det kom til en ordning at bøndene på vestsiden av Drammensfjorden skulle levere brenneved til glassverket og dermed slippe leveringsplikten til sølvverket på Kongsberg. Bygdelagene i Hurum og Røyken skulle trå til med ved om vestsiden ikke kunne levere nok brenne.

I 1782 sto verket ferdig og en gang etter oktober måned det året ble glassovnene fyrt opp. - Det var blitt et mønsteranlegg. Fremdeles står flere av de store bygningene der, i vår tid tatt i bruk som bolighus og lager. Hele industrianlegget lå langs stranda sør for bygdeveien til sundstedet. Når verksbygningene ble plassert for seg selv nede ved vannkanten, var det sikkert for at glasshytta ble regnet for å være meget brannfarlig. Det var her som ved gårdsbruk flest i Norge, det ildsfarlige huset (smia) ble plassert langt unna de øvrige bygningene. Lagerbygningene for ved og ferdige produkter var plassert ute på øya også av samme grunn. En var føre vàr og hadde anskaffet både en brannsprøyte og 24 brannspann.

De øvrige bygninger, der verksfolket skulle bo, ble bygd i god avstand fra driftsbygningene på oversiden av bygdeveien. Forvalterboligen hadde hele 9 rom + kjøkken og uthus. De 8 husene for arbeiderne var alle innrettet for to familier med stue, kammers og kjøkken til hver av familiene. På den store åpne plassen foran bygningene ble det plantet frukttrær, stikkelsbær- og ripsbusker og der skulle det dyrkes grønnsaker. Om poteten var tatt i bruk der, sier beretningene ingenting om, men det er vel tvilsomt, i alle fall de første årene. Bak våningshusene var plassert to bryggerhus, et med stor bakerovn, et stort vedskjul og ytterligere et stort uthus.

Fastskole (verksskole) i egen bygning ble opprettet fra 1789. Det var èn klasse ved skolen. Arbeiderne skulle betale tilskudd til skolen på 2 skilling per tjente daler, dvs. en skoleskatt på 8 %. Første læreren het Engebret Rønning. Hans årslønn var 78 riksdaler. Undervisningsplan og instruks for læreren var lik den som ble brukt ved Hadelands glassverk på Jevnaker.

Sommeren 1784 ble flaskeproduksjonen satt i gang med steinkullfyring. Verket fikk på det tidspunkt store ordrer på pommerske og engelske buteljer (flasker), dråpeglass og glass til kjemisk bruk. Oppstarten var ikke vellykket, steinkullfyringen gikk altfor sent og ble derfor dyr. Produktene ble dårligere enn ved vedfyring. Vedfyring ble derfor satt i gang ved ovn nr. 2. I 1785 ble det levert tusenvis av flasker for utskiping til Danmark. Verkets fraktebåter, to jakter, fraktet produktene til lager på Bragernes. Det endte med at de foreløpig måtte oppgi driften. De tyske glassblåserne og hjelpearbeiderne forlot verket og fikk seg arbeide ved andre glassverk i Norge.

I januar 1787 startet verket opp på ny og denne gang lyktes det den nye forvalteren Heyerdahl å oppnå et årsoverskudd på 3000 riksdaler. Av regnskapene ser vi at den tyske glassmester Hans Just Kauffeldt betalte 7 riksdaler i skatt og 8 svenner, alle glassblåsere, betalte 5 riksdaler og 48 skilling i skatt hver.

Schimmelmanns glassverk (oppkalt etter den dansk-norske finansminister) hadde en vekslende virksomhet utover på 1800-tallet. Det vekslet mellom driftsstans og større eller mindre produksjon. Under langvarig driftsstans var det ikke mer enn 4-5 glassblåsere på verket. Under vanlig drift var det 10 glassblåsere som laget flasker og apotekerglass. Antall hjelpe- og dagarbeidere var da 12-14 mann. Fast knyttet til verket hele tiden var forvalter, lærer og smed.

I 1801 bodde det i alt 21 familier der med til sammen 93 mennesker. Etter 1814 ble verket den norske stats eiendom. Verket var forpaktet bort, men ble til slutt (1824) solgt til private.

Det var Carsten Anker som var den drivende kraft bak Schimmelmann og de andre glassverkene i Norge. Tidvis bodde han i forvalterboligen, når han var på inspeksjon. I 1819 kom han med skarp kritikk av driftsdisposisjonene forvalteren ved Schimmelmann hadde foretatt seg. Tilstanden ved verket var ikke tilfredsstillende, særlig pekte Anker på forholdene i glasshytta og forfallet ved bygningene og brygga.

Etter at selve drivkraften Anker døde i 1824, hanglet verket videre noen år og innstilte driften for godt i 1832.

Sand er viktigste råvare i glassproduksjon. Schimmelmanns glassverk fikk enten sand fra en lokal forekomst (ikke sandtaket i Verket!) eller fra Danmark. Klart rent glass får en av ren kvartssand. Inneholder sanda jern får en brunt glass. Grønt glass får en ved tilsetting av forskjellige slags salter. Sanda som Hadelands glassverk bruker nå for tiden importeres fra Belgia

* '''Note''': Under, 14 Jan. 1778 blev der forundt Brødrene Bernhard, Peder og Jess Ancher samt Brødrene Peter og Carsten Tank Ancher et XNaturalisationspatent", hvorved de indlemmedes i den danske Adel, saaledes at Slaegt navnetfremtidig skulde skrives XAnker". X Ved et Naturalisationspatent af 28 Mai 1790 bleve Grosserer Nils Ancher og hans to Broder- sonner Jan og Nils Ancher optagne i den danske Adel med samme Navneforandring. X Vaaben i Farver og fuldstændig Slaegt avle se Aarg. 1889. - Danmarks Adel Aarb 1900 - [http://archive.org/stream/danmarksadelaarb1900kj#page/44/mode/2up Anker]

Carsten giftet seg med 2 Jul 1783. [Gruppeskjema] [Familiediagram]

Karen giftet seg med Frederik Andreassøn Hauch 1 Jun 1784, Halden, Halden, Østfold, Norge. Frederik (sønn av Andreas Hauch, til Kongsdal og Anna Sophie Georgsdatter Stürup) ble født 25 Aug 1754 , København, , Københavns Amt, Denmark; døde 27 Okt 1839, København, , Københavns Amt, Denmark. [Gruppeskjema] [Familiediagram]

Notater:

{geni:occupation} Forretningsmann og politiker. Statsråd i 1814 og president i laginget i 1821

{geni:about_me}
Carsten Tank X utdypning (NBL-artikkel)
Carsten Tank, født 23. april 1766, fødested Fredrikshald (nå Halden), Østfold, død 28. januar 1832, på. Forretningsmann og politiker. Foreldre: Kjøpmann, stempelpapirforvalter Nils Carstensen Tank (1725X1801) og Sophie Cathrine Leuch (1740X78). Gift 1) ca. 1794 i Fredrikshald med Bertha Sophie Leth (19.1.1777X18.2.1795), datter av borgermester, måler og vraker Christian Leth (1740X1803) og Maria Margaretha Ziegler (1752X1820); 2) 19.8.1796 i Skien med Cathrine von Cappelen (21.7.1772X26.6.1837), datter av kjøpmann Diderik von Cappelen (1734X94) og Petronelle Juel (1737X85). Søstersønn av Morten Leuch d.y. (1732X68); grandnevø (søstersønns sønn) av Hans Colbjørnsen (ca. 1675X1754) og Peder Colbjørnsen (1683X1738); fetter av Peter Anker (1744X1832), Carsten Anker (1747X1824) og John Collett (1758X1810); fillenevø (kusines sønn ) av Christian Ernst Heltzen (1745X1825); far til Otto Tank (1800X64); svoger til Diderik von Cappelen (1761X1828); morbror til Johannes Carsten Hauch (1790X1872; se NBL1, bd. 5).

Carsten Tank var den store forretnings- og finansmann som i årene før og etter 1814 ble dratt inn i politikken, hvor han spilte en noe tvetydig rolle.

Tank vokste opp på Fredrikshald i en rik kjøpmannsfamilie og overtok firmaet Tank & Co., som var grunnlagt av farfaren og utviklet av faren. Gjennom farmoren var han beslektet med familien Colbjørnsen, og gjennom moren stammet han fra familien Leuch med gode forbindelser til Christiania. Han fikk handelsutdannelse og drev virksomhet som grosserer, skipsreder og trelasthandler i hjembyen. I årene før krisene satte inn (1807), ble han en meget rik mann.

Carsten Tank var stor godseier og eide mer enn 100 landeiendommer. Han kjøpte fast eiendom langt ut i krisetiden, var medeier i Gansbruket i Fet og kjøpte 1823 Sanne herregård i Tune med Norges største sagbruk, Soli. Enkelte av sine gårder, som Rød og herregården Lundestad ved Halden, drev han som mønsterbruk, og herfra ble kunnskaper om god jordbruksdrift spredt i omegnen. Tank hadde også interesser i industri, som sukkerraffineri og tobakksspinneri. 1811 skjenket han 10 000 riksdaler til det nyopprettede universitetet i Christiania. Under nedgangstiden i 1820-årene led han store tap, og hans forretningsforbindelser sa opp de lånene de hadde gitt ham. Han måtte derfor gå til oppbud 1829 og bad om statsrådspensjon 1830, noe som ble innvilget av kongen.

Tank hadde lenge hatt et godt forhold til Sverige, hvor han drev omfattende forretninger, og han ble tidlig tilhenger av en union mellom Sverige og Norge. 1790 møtte han svenskekongen Gustav 3s hemmelige utsending, general G. M. Armfelt, ved Eda i Värmland, hvor de diskuterte et norsk opprør mot Danmark. Tank var preget av frihetsideer og uttalte seg så sterkt om forordningen om husundersøkelser av 1812 at det ble nedsatt en egen kommisjon for å undersøkehans forhold. Prins Christian Frederik besøkte ham på Rød 1813, og de to ble venner. Tank ledet fra da av spionasjevirksomhet i Sverige, og han deltok på møtet i Christiania desember 1813 hvor det ble arbeidet for å opprette en låne- og diskontobank. Senere var han deltaker både på møtet 27. januar 1814 mellom Christian Frederik og innflytelsesrike menn i Christiania og på det såkalte notabelmøtet på Eidsvoll 16. februar. Fra 2. mars 1814 var han medlem av regjeringsrådet, og 19. mai samme år ble han statsråd, men søkte og fikk avskjed allerede 27. juli.

Tank hadde i mellomtiden innledet forbindelser med svenskene og reiste under krigen sommeren 1814 til Sverige og forhandlet med kronprins Karl Johan. Forhandlingene var viktige som forarbeider til konvensjonen på Moss, og det varTank som overbrakte den norske regjering Karl Johans utkast til fredstraktat og unionsvilkår. Han satte seg utvilsomt ut over det kong Christian Frederik ønsket, og det ble reist tvil om hans politiske holdning. Sett fra Tanks ståsted var unionen med Sverige en lykkelig utgang på striden. Han var nær knyttet til kongen og stattholderen, og det er antydet at han gjerne ville bli statsråd på nytt.

Tank nøt fortsatt tillit lokalt, og han representerte Fredrikshald og Fredrikstad på stortingssamlingene 1815X16, 1821 og 1822; 1821 ble han valgt til Stortingets president. Han skrev en rekke politiske pamfletter, hvor han tok opp økonomiske spørsmål. Sannsynligvis er han også forfatter til noen polemiske artikler i samtidige aviser.

Carsten Tank har vært vurdert ulikt og er bl.a. omtalt som en farlig mann for trelasthandelen, da han lot seg lede av sine lidenskaper og ikke av sunne kalkyler. Han var sofistikert, preget av entusiastiske frihetsideer og en typisk patrisier, beleven, gavmild og gjestfri, dessuten ikke helt fri for narraktige trekk. Rammen om privatlivet var familiens tidligere lystgård, Rød ved Halden, hvor han bosatte seg og innredet et fornemt hjem. Her holdt han store selskaper, der han underholdt gjestene med fiolinspill og forventet applaus, selv om han spilte elendig. Etter at Tank måtte gjøre oppbud 1829, kjøpte svigersønnen Peter Martin Anker (som i et senere ekteskap ble far til bl.a. Herman Anker og Dikka Møller) Rød, og Tank kunne bo i sitt hjem til sin død.

Verker
Et utvalg
Individuelle Tanker, fremsatte paa Norges ordentlige Storthing den 14 Juli 1815, 1815
Om Rigsbanksedlernes Inddragelse og en privat Banks Oprettelse m.m., 1815
Lovforslag angaaende Formuesskattens Erlæggelse, 1815
Forslag angaaende Pengevæsenet indgivet til Norges Storthing den 23 Januar 1816, 1816
Etterlatte papirer
Tanks etterlatte papirer finnes i Det Tank-Ankerske familiearkiv, i SA, Oslo
Kilder og litteratur
NFL, bd. 5, 1901
Lindstøl, bd. 1, 1914
A. Coldevin: Norske storgårder, bd. 1, 1950
K. Mykland: biografi i NBL1, bd. 16, 1969
d.s. i CNH, bd. 9, 1978
S. G. Eliassen: Herregårder i Østfold, Rakkestad 1997
Portretter m.m.
Maleri (brystbilde); Rød Herregård, Halden
Kobberstikk (skulderbilde) av G. L. Chrétien; gjengitt bl.a. i Eidsvold 1814, 1914, s. 132
Forfatter







http://no.wikipedia.org/wiki/Carsten_Tank





Carsten Tank


Fra Wikipedia, den frie encyklopedi





Carsten Tank (også kalt Carsten Tank d.y. eller Carsten Nielsen Tank) (født 24. april 1766, død 28. januar 1832) var en norsk forretningsmann i Halden og politiker, bl.a. statsråd i 1814 og president i lagtinget i 1821.

Forretningsvirksomhet [rediger]

Carsten Tank var grosserer, skipsreder og trelasthandler i Halden og eide Rød herregård der han bl.a. anla terrassehage med dammer og lysthus. Visstnok skal han ha eid bl.a. omkring hundre eiendommer, tobakksfabrikk, flere sagbruk og store skogeiendommer. Ved opprettelsen av universitetet ga han 10 000 riksdaler. Han var venn av prins Christian Frederik som ble konge i 1814, levde på stor fot og Jacob Aall karakteriserte ham med at han "farer frem med en Bram og en Ostentation som ingen hans Lige". Trelastkonjunkturene gikk ham imot, han lyktes da ikke i å få solgt eiendommene til tidligere markedspris, slik at han tapte sin formue og i desember 1829 måtte inngi oppbud og gå konkurs.

Familie [rediger]

Slekten var fra Danmark og innvandret med hans farfars far til Vestby. Carsten Tanks farfar, kjøpmann Carsten Nielsen Tank var borger i Halden og ervervet Rød herregård gjennom familien til ektefellen Karen Krabbe Colbjørnsdatter, søster til Anna Colbjørnsdatter og halvsøster til brødrene Hans Colbjørnsen og Peder Colbjørnsen i Halden. Carsten Tanks far Niels Carstensen Tank (død 1801) fortsatte og utvidet virksomhetene, samt var gift med Sophie C. Leuch død 1778) av den kjente familien i Christiania som drev omfattende forretningsvirksomhet.





Maleri av Cathrine Tank født von Cappelen (død 1837).
Carsten Tank var gift 1. gang med Bartha Sophie Leth (død 1795) fra Halden, og 2. med Cathrine von Cappelen (1772-1837) fra Skien, datter til Diderich von Cappelen (død 1794) og søster til bl.a. eidsvollsmannen Didrich von Cappelen i Skien. Carsten og Cathrine var foreldre til misjonæren Otto Tank og Petronelle Didrikke Cathrine («Dikka») (død 1833) som ble gift med Peter Martin Anker som kjøpte Rød herregård.

Litteratur [rediger]
Jostein Vormeland: Otto Tank - Pioneren fra Rød herregård, Oslo 1999.
E.A.Thomle: Familien (von) Cappelen i Norge og Danmark, Christiania 1896.




Kategorier: Norske statsråder 1814X1884
Stortingsrepresentanter
Stortingspresidenter
Norske godseiere
Fødsler i 1766
Dødsfall i 1832
Norske skipsredere
Norske handelsfolk
Norske eiendomsinvestorer

Carsten giftet seg med 19 Aug 1796, Skien, Skien, Telemark, Norge. [Gruppeskjema] [Familiediagram]

Dorthea giftet seg med Anders Anderssen Schjelderup 20 Des 1782, Tangen, Strømsø, Drammen, Buskerud, Norway. Anders (sønn av Anders Pedersen Schjelderup og Elisabeth Evensdatter Meldal) ble født 30 Jul 1738 , Tynset prestegård, Tynset, Hedmark, Norway; døde 28 Jun 1793, Vikøy, Kvam, Hordaland, Norway; ble begravet 5 Jul 1793, Vikøy, Kvam, Hordaland, Norway. [Gruppeskjema] [Familiediagram]

Familie/Ektefelle/partner: Anders Hofgaard. Anders ble født 28 Mai 1748 , København, Hovedstaden, Danmark; døde 2 Feb 1811, Darbo; ble begravet 1 Mar 1811. [Gruppeskjema] [Familiediagram]

Dorothea giftet seg med 10 Mar 1776, Gjerpen kirke. [Gruppeskjema] [Familiediagram]

Notater:

{geni:about_me} Petter var av en morsk och öfvermodig natur. Kom i bråk med mamman om skötseln av bruket. Dog under segling på Laxsjön.

1. Petter f. 1769 på Högen d. 1813 genom drunkning i Laxsjön. begravd antagligen

samma grav som sin fader på Billingsfors kyrkogård g. 1806 m. Sofia Sahlin 1789-

1849 dotter till brukspatron Christoffer Sahlin på Vitlands bruk och Anna Lisa Reinlioldsson. (Sofia omgift med överstelöjtnant Elias Norlin).

Skola i Trondheim, sedan undervisning i hen-imet med syskonen för informatorer. Deltog i kriget mot Ryssland 1788 som frivillig tillsamn-ians med några smeder från bruket. Kom till Sibirien som fånge. Bosatte sig vid hemkomsten i Göteborg, blev borgare i staden 1799 och anlade 1793-98 ett sillsalteri på Brattholmen vilket företag han behöll hela sitt liv. Fick senare bröderna August och C. Fredrik till kompanjoner. När Petter övertog skötseln av Billingsfors efter sin broder Lennart flyttade han dit 1798. Lade ner ett intensivt och intresserat arbete härpå, bland annat begärde han av myndigheterna rätt till utökat smide, vilket delvis beviljades 1808. Uppförde för detta ändamål en ny manufaktursmedja och senare en ny stålugn.

Petters envisa och obändiga lynne ledde till svåra tvister med modern, så att till

sist måste skiljedom tillgripas. Det hela slutar med att Maja säljer till honom 1805

halva bruket och anmodar sin yngste son C. Fredrik att avbryta sina medicinska studier i Uppsala och komma hem för att taga hand om moderns västra hälft av bruket. l 14 år varav 7 tillsammans med brodern sköter Petter Billingsfors tills det den 1/1 1813 säljs.

När Maja flyttar till Stockholm bosätter sig Petter på Ön och gifter sig med Sofia Sahlin, "ortens skönaste fruntimmer", som var av en helt annan typ än mannen, glad och umgångesvänlig. Deras äktenskap slog inte lyckligt ut. Detser ut som om hennes svärmor Maja höll henne om ryggen och tog hennes parti även när det gällde hennes små eskapader. Petter var vida bekant för sin skrytsamhet, och Lilliestierna säger i sina memoarer, att han gärna ville visa sin fysiska styrka.

Om Petters drunkningsdöd föreligger en utförlig berättelse av Lotten Dahlgren i "En Svensk Herrgärdssläkt". Arne Wxrn har närmare studerat omständigheterna kring olyckan och kommit till att den av Dahlgren omtalade omkullseglingen med vännen Eurenius är en annan händelse. I kyrkböckerna anges nämligen att samtidigt med Petters död skall fyra drängar, som rodde, också omkommit.

Familie/Ektefelle/partner: Ukjent. [Gruppeskjema] [Familiediagram]

Notater:

{geni:occupation} Patron på Adolfsfors

{geni:about_me} Leonard Magnus (son af Mathisa Tab III), f 1779 på Högen. Egde andel i Billingsfors jernbruk i Steneby sn, Elfsborgs län, hvilken andel han försålde. Köpte sedan Adolsfors i Vermlands län. Död 1856 i Kristinehamn.

Gift 1796 i Gbg med Brita Cecilia Tranchell, f der 1775, död 1863, 29.11, i Kristinehamn, dotter af Direktören vid ostindiska kompaniet Jonas Tranchell och Margareta Elisabeth Walcke.

II. Leonard Magnus (Lennart) f, 1770 på Högen d. och begravd i Kristinehamn 1854 g. 1796 m. Brita Cecilia (Cilla) Tranchell f. 1775 i Göteborg d. och begravd i Kristinehamn 186~ dotter till direktören i Ostindiska Kompaniet Jonas Tranchell och Margareta Elisabeth Walcke.

Skola i Trondheim, därefter undervisning i hemmet. Om hans senare utbildning vet man ej, men den resulterade i mycket bokligt kunnande. Var sina barns informator.

Tog 1796 hand om Billingsfors skötsel för sin mors räkning, bodde härunder på Högen som nygift. Köper och flyttar 1799 till Adolfsfors bruk, som hans morfar anlagt. Motivet härför är oklart, ville lian komma lite längre ifrån sin svärmor, den viljestarka och myndiga Elisabeth Walcke, som ofta kom farande på inspektion i sin stora kalesch, och som t. o. m. arrangerade det så att hennes syster Marianne skulle bo på Högen till "fruns hjälp"'?

Icke förty levdes ett glatt sällskapsliv på Högen och senare på Adolfsfors med traktens ungdom och ;Iiven med långväga gäster, ej minst kavaljerer, som uppvaktade den sköna Cilla. Bland dessa märktes fänrik Wingård, senare landshövding i Värmland och general Armfeldt, som under kriget rnot Norge 1808 höll kvarter i Adolfsfors till dess brukspatronen körde ut de dansande och galanta officerarna.

Adolfsfors hade svårt att bära sig, så att Lennart ligger på vintrarna i Göteborg och arbetar pä sina bröders kontor, Petters sillsalteri och C. Fredriks nystartade handelsfirma. Samtidigt säljer Cilla sina smycken för att kunnabetala barnens utbildning.

1823 övertager sonen Jonas skötseln av Adolfsfors, och familjen bosätter sig tillsammans med systern Stina Hülphers. som just blivit änka, på Södra Skarbol invid Svaneholm. Sedan barnen lämnat hemmet blevo de gamla ganska ensamma i denna avkrok och mottog svärsonen Nordenfeldts erbjudande att slå sig ned invid Björneborg på Lassegård, nuvarande Posseberg, en f. d. hamnplats invid Vänern. Stina Hälphers flyttar då till Gyltungabyn. Umgänget mellan Lassegård och Björneborg blev mycket livligt. När sedan dottern Sophie på Björneborg blivit änka 1843 och slår sig ned i Kristinehamn, följer föräldrarna efter och bor i hennes gård, där de också fick sluta sina dagar, Lennart 84 år gammal och Cilla 10 år senare 89 år gammal.

Sina företag skötte Lennart med stor omsorg, var öppen för nya idéer och strömningar i tiden och tog starka intryck av skotten Adam Smiths ekonomiska teorier. Han skänkte också dennes böcker till Värmlands Läns Hushållningssällskap, som bildades 1803 på Wxrns initiativ. Brukspatrionen Lennart Wærn beskrives som en sträng och fordrande husbonde och därtill omutligt rättvis i sin,bedömning av. människors fel och förtjänster. (Köla V)

Med åren blev Lennart en allt mer bildad man, behärskade latin, tyska, franska, engelska, italienska och spanska. Redan som 17-årig skolpojke i Trondhjem skrev han ned latinska tänkespråk i en anteckningsbok, som nu äges av HansJacob W. Därtill var han musikalisk, spelade fiol och var sina döttrars informator. Man har sagt att han, säkerligen skulle passat bättre som vetenskapsman än som bruksman, även om samtida såg upp till brukspatronen med respekt och vördnad. "En av de redligaste och

ädlaste människor jag känner", var svärsonen Olof Nordenfelts omdöme. (Dahlgren ,1[ sid. 120)

Lennart tycks ha varit en god familjefader. Tillsammans med Cilla höll han ihop med sina barn, och familjefesterna vid högtider och bröllop etc. är ofta nämnda i tidens memoarer. Man hälsar på varandra hos Jonas på Risberg och senare i landshövdingeresidenset Marieholm eller på Wahlaholm samt hos Nordenfelts på Björneborg, liksom också i Stockholm, dar dessa två brukspatroner bodde under sina riksdagsperioder.

Lennart år målad, miniatyr, av J. A. Gillberg 1795 (Gerda Wxrn). Uno Troili har gjort en profilteckning av L. i yngre år (ägare obekant). En litografi av L. med kalott återfinns i Lotten Dahlgrens bok "En Svensk Herrgårdsslåkt".Av Cilla finns flera porträtt: Miniatyr av Gillberg. Gouacher av henne äro gjorda av N. Lafrensen d. y. 1790 (C. Cronstedt) och 1798 (N M), Brockman har gjort en kopia av den förra. J. A. Gillberg har även gjort en oljemålning (Gerda Wærn).



--------------------

Brukspatron, först på Billingsfors i Dalsland och sedan på Adolfsfors i Värmland. Föddes på Högen i Dalsland och gick i skola i Trondheim i Norge. Han förvaltade under några år för sin mors räkning Billingsfors bruk och förvärvade 1798 Adolfsfors buk i Köla socken i Värmland, som hade anlagts av morfadern Leonard Magnus Uggla 1744-48. Han ägde även egendomen Bågen (Bågeholm) i Långed, Dalsland. Han "skall ha varit öppen för nya idéer och strömningar i tiden och ha tagit starka intryck av Adam Smiths ekonomiska teorier" (Waern). På hans initiativ bildades Värmlands läns hushållningssällskap år 1803. Adolfsfors belägenhet var tämligen isolerad vid den norska gränsen. Linnerhielm skriver vid ett besök på Storfors i Värmland: "Vi råkade här tvänne af Provinsens öfrige upplyste Bruks-Patroner, Herrarne Uggla och Wärn, hvilkas politess och gifne underrättelser väckte en förtrytelse att ej hinna resa till den trakt, som de bebodde mot Dals land och Norska gränsen, hvilken skall äga pittoreska utsigter i ymnighet". L M W skall ha varit en lärd man. "Hans självförvärvade bokliga bildning har för tiden och hans ställning helt visst hört till de mer ovanliga. Hans språkkunskap omfattade ej blott de tre världsspråken och latin utan även sådana mindre lättillgängliga språk som italienska och spanska" (Dahlgren). Han bodde på sin ålderdom med sin hustru först på Lassagård (nu Posseberg) invid Björneborg, där Erik Gustaf Geijer skall ha besökt honom, och sedan hos sin dotter Sophie Nordenfelt i det Nordenfeldtska huset i Kristinehamn. Hans grav finns på kyrkogården i Kristinehamn.

Familie/Ektefelle/partner: Ukjent. [Gruppeskjema] [Familiediagram]

Notater:

{geni:occupation} Jordbrukare

{geni:about_me} Martin August 1774X1797 ogift, jordbrukare omkom genom drunkning i Byälven.

Notater:

{geni:about_me} Christina (Stina) f. 1776 på Högen d. 1864 på Gyltungabyn, begr. i Billingsfors g. 1. 1796X1800 m. Christian Bratt, fänrik och godsägare (Forsvik Värml) g. 2. 1804 m. Sebastian Grave Hulphers 1778X1818 bruksägare,grosshandlare, riksdagsman, ägare till Emaus gård strax utanför Västerås.

Stina uppfostrades i hemmet på Högen och hade bl. a. till lärarinna mamsell Eva von Hagen av tyskt ursprung. Det knöts ett vänskapsband mellan henne och eleven Stina som räckte livet ut. Hon var således en sorts sällskapsdam och hjälpreda i Stinas hem under hennes bägge äktenskap och på änkesätet Södra Skarbol intill sin död 1822.

Stina, kallad "Släktens Krona", var in i sin ålderdom en ovanligt charmfull och behaglig människa samt även utrustad "med en satans brilliant skalle" som en memoarförfattare, bland de många som skildrat henne, uttryckt sig.

Hennes många brev visar dessa hennes egenskaper samtidigt som de ger goda tidslilder från de ställen hon besökte. (Lotten Dahlgren har i sin bok "En Svensk Herrårdssläkt" gjort utdrag av dessa brev och även skildrat hennes liv och äktenskap.

Stinas första giftermål tycktes ha skett i en viss desperation, då hennes åtrådde, brukspatron Myhrman på Ramen i Värmland och svåger till Esaias Tegnér, aldrig kom sig för att fria.

Äktenskapet med Bratt blev också mycket olyckligt, deras naturer och intressen var för olika. Det blev släkt och goda vänner som tog initiativet och ordnade skilsmässan mellan detta ojämna par. På den tiden var detta en svår sak ur många synpunkter.

Sin andra man gjorde Stina den första bekantskapen med under Fastingen 1802, den stora årliga 14-dagars marknaden i Kristinehamn, då hela brukssocieteten samlades för affärer och för att roa sig med sina familjer. Efter ett par års prövotid, varunder Hulphers ofta besökte sin tillkommande dels hos modern på Billingsfors dels hos brodern på Adolfsfors blev det bröllop. Deras hem var Emaus herrgård intill Grave Hulphers var en välbärgad borgare, hade del i bruk i Dalarna, hus i Stockholm och lämnade efter sig en ansenlig förmögenhet, varav änkan fick 60 000 rdr. Åren 1817X18 representerade han borgarståndet i riksdagen. Bägge makarna var glada och älskvärda sällskapsmänniskor, och det övades mycket musik i det gästfria hemmet.

Familjen kände också ansvar för sina släktingar, så t. ex. bodde brorsonen Jonas under skoltiden i Västerås i deras hem, och senare tog de hand om modern Maja Uggla, då hon måste lämna hemmet i Stockholm. Maja dog också i deras hem i Stockholm, en liten våning i det Petersénska huset med ingång från den lilla gränden Utemarksgränd nu Yxsmedsgränd.

Som änka arrenderade Stina till en början säteriet Södra Skarbol, dit även Lennart och Cilla flyttade. När de senare flyttade till Lassegården köpte Stina gården Gyltungabyn intill sjön Ånimmen endast någon mil från Baldersnäs, och vars jordbruk hon skötte. Kallades också allmänt på trakten för "patronessan på Gyltungabyn"

Familjen Hulphers hade inga barn.

--------------------

Stina Hülphers bodde som änka på herrgården Gyltungabyn i Dalsland, (Lotten Dahlgren använde för henne epitetet XSläktens kronaX) och var vän med Erik Gustaf Geijer och Esaias Tegnér. Hos henne bodde under långa tider Maria Nordenfelt.

Anna-Lisa (LiljebjoXrn, g. E.G. Geijer, f. 1790)...i vaXnkretsen fanns tre "intressanta" unga kvinnor, Stina och Sophie Waern och deras svaXgerska Cecilia Tranchell. Dessa tre "utmaXrkta, talangfulla och vackra unga fruntimmer" blev Anna Lisas idoler under tonaXren. ... (citaten ftrol. fraXn Anna

Anna-Lisa (LiljebjoXrn, g. E.G. Geijer, f. 1790)...i vaXnkretsen fanns tre "intressanta" unga kvinnor, Stina och Sophie Waern och deras svaXgerska Cecilia Tranchell. Dessa tre "utmaXrkta, talangfulla och vackra unga fruntimmer" blev Anna Lisas idoler under tonaXren. ... (citaten ftrol. fraXn Anna

Christina giftet seg med cirka 1797. [Gruppeskjema] [Familiediagram]

Familie/Ektefelle/partner: Ukjent. [Gruppeskjema] [Familiediagram]

Notater:

{geni:about_me} Gift med kusinen.

Teori 1:Hon fick konkurrens av Charlotte Löwenhjelm cirka 1-2 år efter giftemålet. Detta ledde till att hon dog av "brustet hjärta" kort tid senare.

Teori 2: Hon dog i barnsäng i samband med första och enda barnet.

v. Sophie f. 1779 på Högen d. 1802 på Svaneholm, begr. i Svanskog. G. 1800 m. Lennart Uggla 1777X1820 brukspatron på Svaneholm fyrmänning med Sophies mamma.

Sophie var en ljuv och älsklig liten varelse, som väckte mångas beundran och kärlek. Det intryck hon gjort på en fransman Mayer som besökt Petter på Billingsfors, och som i brev till modern efter hennes död bekant sin stora beundran för Sophie, kan man läsa om i Dahlgrens "En Svensk Herrgårdssläkt".

Redan som 16-åring fick hon följa med sin mamma och storasyster Stina på resan till Stockholm, utförligt beskriven i Stinas dagbok, återgiven av Lotten Dahlgren.

Sophie var sin moders älsklingsbarn, och hennes tragiska bortgång tog modern mycket hårt. Den har antagligen påverkat Majas beslut att lämna Dalsland.

Maken Lennart Uggla hade en gång brutit förlovningen med Sophie för Charlotte Löwenhjelms skull, som sedan dragit sig undan. I alla fall besöker Löwenhjelm det nygifta paret på Svaneholm och detta lär enligt Lotten Dahlgren varitanledningen till att "hon dog av ett brustet hjärta". Enligt Waern-Bugge skulle hon dött i barnsäng, då även barnet dog. Makarna hade inga efterlevande barn. (Lennart Uggla blev omgift med Maja Åberg, dotter till borgmästare Anders Å). Uggla höll under hela sitt liv kontakten med familjen Waern.

Familie/Ektefelle/partner: Ukjent. [Gruppeskjema] [Familiediagram]

Familie/Ektefelle/partner: Ukjent. [Gruppeskjema] [Familiediagram]

Notater:

{geni:occupation} Brukägare Bäckefors, driver exporthandel från Gbg, bruksägare, grosshandlare, Grosshandlare

{geni:about_me} 1787-1858, bruksägare, politiker. W. härstammade från dalsländsk bruksmiljö men flyttade 1813 till Göteborg, där han grundade en exportfirma för trä och järn. År 1823 köpte han bl.a. Bäckefors bruk i Dalsland, därhan blev först i landet med lancashiresmide, samt herrgården Baldersnäs, där han lät anlägga en av landets främsta romantiska parker. Vid riksdagarna 1840-41 och 1844-45 representerade W. Göteborg i borgarståndet, där han hörde till de ledande liberalerna. Far till Carl Fredrik W. d.y., farbror till Jonas W.

Bruksidkare, politiker. Född på Högens säteri på Dal

d. 28 maj 1787. Föräldrar: brukspatronen Mattias Wærn

-- se släktöfversikten -- och Maria Uggla.

Student i Uppsala 1803, öfvertog

W. 1806 skötseln af Billingsfors järnbruk å Dal, som

ägdes af hans mor och syskon. Efter dess försäljning

1813 etablerade han i Göteborg den firma, som ännu bär

hans namn. 1827 återflyttade han till Dal och inköpte

Bäckefors egendom samt Baldersnäs bruk. På det senare

uppdref han jordbruket till en betydlig höjd och

bekostade storartade trädgårds- och parkanläggningar,

hvilka gjort platsen till en af de vackraste i

Sverige. Vid Bäckefors införde han 1829--30 genom

införskrifning af engelska arbetare lancashiresmidet

i Sverige och hugnades 1835 för sina förtjänster om

järnhandteringen med järnkontorets stora medalj. Efter

att 1839 varit statsrevisor, valdes han till 1840--41

års riksdag till Göteborgs stads representant i

borgarståndet, där han äfven hade plats vid 1844--45

års riksdag. Med lif och själ omfattande tidens

frihetssträfvanden. intog han genast vid Thore

Petres sida den ledareplats, som vid föregående

riksdag utöfvats af hans brorson, Jonas. Hans

öppna, redbara karaktär, kunskaper och vältalighet

förvärfvade honom ock ett sådant förtroende, att

han i konstitutionsutskottet, där han vid båda

riksdagarna hade plats, sades disponera sju röster,

då de sex bönderna undantagslöst förenade sig i

hans yrkanden. Vid 1840--41 års riksdag hade han

jämväl plats i hemliga utskottet, där han liksom

i sitt stånd var ifrigt verksam mot infriandet af

den s. k. kabinettskassans skuld. Död å Baldersnäs

d. 18 juli 1858.

Gift 1818 med Gustafva Elisabet (Betty) Melin.

(Källa: Svenskt biografiskt handlexikon /

II:672 ,http://runeberg.org/sbh/b0672.html)

Familie/Ektefelle/partner: Ukjent. [Gruppeskjema] [Familiediagram]