Före mitt minne men inte så värst långt tillbaka heller inträffade en stygg händelse i Östby. På den tiden hade man marknad i Västanå, och dit brukade det komma en hop otäckt tattarfolk. Värst illa beryktat var det följe, som Beata Ros tillhörde, och hon själv var ett riktigt troll till människa. Den där gången kom de till Östby under marknaden och började hotas och pocka, så att folket måste skicka bud till Västanå efter hjälp. Så var där en framstående norsk gubbe från Ensillre, som hette Jon Nilsson. Han sprang före de andra till gården, där tattarna var. Då Beata såg honom komma, ställde hon sig innanför dörren med en yxa, som hon högg i skallen på honom, så att han dog på fläcken. Hela sällskapet blev då häktat och dömdes till döden. Då hon avrättades, stod morbror min, Per Persson, i spetsgården, och han sade, att det var förfärligt hemskt. Skarprättaren tyckte, att det låg tre huvuden på stupstocken. - Hon kunde så pass, att hon vände synen på honom. Karlen blev rådvill, men så sade han: "Herrans namn tar jag det mellersta", och så högg han till och träffade rätt. Det där tilldrog sig på gränsen mellan Borgsjö och Torp, på Östmon, de kallade.
Ur Hammarsedtska arkivet: Sociala förh. I. Brottslingar.
Ca 1758 - 1811 (53 år)
